Idrott luktar svett. Riktig sport luktar motorolja…

JOAKIM SANDBERG hade en humor som ofta snuddade vid det opassande. De som bara fick träffa honom som besiktningsman och utbildare kanske gick miste om det. Jag återkommer till motoroljan i Joakims liv, strax.

Joakim föddes 1960 i Skene och dog oväntat, alldeles för ung, den 23 juni 2021. En kort tid kort innan hade Joakim blivit utsedd till ordförande för SBRs expertgrupp för Entreprenadbesiktning i Sverige, ett hedersuppdrag har var väldigt stolt över. Joakim höll i utbildningar och hade nyss sett en förhandskopia av den nya Besiktningsmannaboken som han själv bidragit till. Han var uppskattad av beställare, entreprenörer och kollegor i branschen.

Karriären som tog fart som självlärd snickare i början på åttiotalet, fortsatte med eget företag, sedan projektledning av småhusbyggande och så småningom besiktningar. Han uppmärksammades av en besiktningsman ”som såg hans potential i att bli en bra besiktningsman i denna ärlighet och korrekthet. Att alltid stå upp rakryggad för en korrekt leverans…”. Det var 2005, därefter byggde Joakim upp ett eget framgångsrikt besiktningsföretag.

Så långt besiktningsmannen Joakim.

Men, för att lära känna människan Jocke så måste det nog också få lukta lite motorolja. Jag själv, som kände Joakim ungefär som beskrivet ovan, som kollega, fick för några månader sedan chansen att dofta på den sidan. En dag nu i våras var jag och såg hans Mercedessamling, många otroligt fina bilar, och hans båtar. Han flinade som en väldigt ung buspojk när han fick starta den tvåsitsiga Mercan i garaget och dra på med öppet spjäll. Ett fint minne att ha nu.

Han var nästan, men bara nästan, lika nöjd när han, trots några tjocka besiktningsmän i aktern, till slut fick sin båt att plana en väldigt fin kväll på Öresjön nära hemmet i Skene i slutet på maj. Också det ett fint minne. Då visste vi inte att samma besiktningsmän skulle få torka sina tårar vid hans begravning i Örby Kyrka mindre än två månader senare.

Det var en fin begravning med mycket folk och massor av blommor. Kompisar, vänner och bekanta var på plats. Arbetskamrater och folk från branschen. Medelålders män, ovana att gråta, kämpade för att hålla ihop det. Det var en starkt känslosam stund för många där.

Före gudstjänsten visades ett fantastiskt fint bildspel. Jag hade sett några av bilderna förut. Hustrun Anna hade tagit dem på Jocke och hans bilar. Hon hade lurat i honom att hon gick en fotokurs och behövde träna, men syftet var ett album där Jocke ser allmänt lycklig ut i, runt och på sina bilar. Albumet fick han på sin sextioårsdag.

Där, i bilderna, fanns hela spannet från buspojk med glimten i ögat till en lite lätt överviktig sextioåring med för stort garage. Bilderna är fina, vissa av dem tidlöst svartvita. De kunde lika väl vara från den där bilens barndom, decennier tillbaka i tiden. Fint. Extra bonus i bildspelet att det inte bara var bilderna på bilarna. Där fanns Jocke med döttrarna när de var små. Jag gissar 25 år bakåt i tiden. Då var han en smått vältränad hunk med blond permanentad (?) 90-talskalufs och solbränna. Det var inte så svårt att backa den bilden 15 år till och fantisera fram en ung tjugoåring som startat eget företag. Humoristisk, glad och galen i allt som går på bensin. Som Mercorna i garaget, fyrtio år senare.

Jocke var energisk och målmedveten i sitt jobb och uppenbart aktiv även i sina fritidsintressen. Först nu efteråt har jag fått veta att han generöst sponsrade lokala idrottsmän, en roadracingförare och en motocrossåkare. Faktiskt också två tjejer som kör MTB-cykel, alltså trots avsaknad av motorer och motorolja (!)

Motorn Joakim Sandberg har stannat, hans stora hjärta har slutat slå och så klart att han kommer saknas av många, kollegor och motormänniskor, men framför allt av familjen.

Jocke efterlämnar hustru och två döttrar i sorg och saknad.

MATTIAS JOHANSSON

FÖR KOLLEGORNA OCH VÄNNERNA I SBR